Något som är jättemumsigt.
Något som jag ätit ovanligt mycket av ikväll.


Vaniljglass med apelsinbitar.
Ovanligt och ovantligt gott.

Det här är jag och min vän Fridah.

Hon fyllde 16 år i onsdags.
Och just därför att hon är så fin, så gjorde jag och Klara en tröja till henne.
Som försvar till dom lite.. felformade bokstäverna kan vi ju säga att det är tanken som räknas. Och tröjan kunde faktiskt ha blivit jättefin. Om inte jag hade sytt en bokstav, om Klaras symaskin hade varit lite mer sammarbetsvillig och utifall inte den röda tråden tagit slut.

Nåväl. Grattis i efterskott finfridah.
Det suger att du går media.



/Maja

Idag såg jag den. The Notebook.
Den har varit så omtalad av många, och jag har velat se den så länge.
Och åh.
Den var värd varenda ord. Den är helt enkelt underbar.

still I need your sway, because you always pay for it
and I, and I need your soul because your always soulful
and I and I need your heart, because your always in the right places.




Vad ska jag säga..
Tiden går, saker förändras.
Jag tror det är en himla bra sak att komma ihåg.

En dag kan allt kännas så oerhört bra. Man är så lycklig att man tror att man ska sprängas, det spelar liksom ingen roll om man skulle bli träffad av en komet, eller en atombomb. Inte så länge man håller den där special someone i handen.
Allt man gör får en glänsande färg och allt man tar i blir guld. Man glömmer att äta, man är helt okapabel till att sova och det känns som att känslan av oändligt liv kommer finnas kvar för alltid.
Man vet att man tillhör någon, och kommer att alltid göra.
Och det kommer man, till viss del.

Men det var ju det där med kärlek, oavsett hur stark och tålig den är, till en början.
Så faller den ofta platt en dag, och man inser att man inte riktigt tillhör längre.
Allt saknar plötsligt mening.
Allting.

Det är därför jag hatar kärleken.
Det är därför jag ibland hellre avstår.
För det gör alltid så jävla ont när man blir ensam igen,
och man lär sig aldrig till nästa gång,
man kommer aldrig ihåg.

Jag är så oerhört trött, seg och oinspirerad idag.
Det jag egentligen skulle ägna hela mig helg åt var skolarbete,
men jag får verkligen inte någonting gjort.

Det är dags att jag tar tag i det och skriver den där uppsatsen som ska vara klar på måndag.
Det är dags att jag gör klart allt skolarbete.


..ikväll kanske.

Vill inte krypa hem
Igen, lurar jag mig själv med huvudet i sanden.

Detta inlägg vill jag tillägna min vän Amanda.
Hon är verkligen en av dom roligaste jag känner.

För några dagar sedan skulle hon hjälpa mig att skriva ett mail till sony ericssons kundservice.
När jag fick svar, såg det ut såhär:

priceless.

Amanda fyllde 16 år den 4:e november.
(jag hade för övrigt råkat lura henne med att hennes mormor fyllde år den 11:e,
vilket ju faktiskt var helt fel)
Den 4:e november var en tisdag, det vill säga den jobbigaste dagen på hela veckan.
Därför bakade jag, Klara och Alexandra, Amanda-muffins till henne dagen innan,
som vi nästa dag tog med till skolan.
Amanda och jag var girigast och åt mest, haha. Det är så det ska va.
Ska det vara, ska det vara på riktigt.
Hon var jättesöt, se själva:


Hon har en jättefin hatt som jag har lånat av henne, sen ja.. ganska länge.
Men hon ska få tillbaka den snart, jag lovar<3


En gång var hon jätterädd för min bror och hon brukar förväxla min syster med gamla tanter på stan.
En gång trodde jag att hennes pappa var en mördare.
Och en gång var hon blond och hade en jättesöt röd vit-prickig klänning.


Ibland är hon känd som tripple A, eller numer 4A.
Men för det mesta är hon bara väldigt väldigt söt (och givet älsklingselev hos språklärarna).


PUSS. Nu har vi varit vänner i mer eller mindre nio år,
och det är fortfarande lika roligt att sitta på en buss och lyssna på bra musik, typ Dylan, med dig



Maja

I really want you to really want me
but I really don't know if you can do that


Jag önskar jag kunde vara någon annan, någonting annat.
För det här räcker inte. Jag räcker inte, inte längre.

klaras bild

I fredags kväll bakade jag och Klara cupcakes!
Sen sprang vi med dom på ett silverfat över till Amanda för att se på tv och feta oss.
Mysiga kvällar borde man definitivt kunna spara i fickan och plocka fram när man känner sig nere.

Idag är jag väldigt opepp.
Imorgon är det fredag.

(Pratar i telefon.
Hör ett av Johans framträdande i idol genom telefonen,
bara för en viss person avgudar pojken.)

"Allt som är grönt är nyttigt. Vill du äta min tröja?"

Är jag så ytlig att jag blir ledsen när bilddagboken inte fungerar?
Det måste vara något seriöst fel på mig.


(en bild från i vintras när jag och klara försökte göra något kul
med snö, en stor blommig jacka och en kamera)

Det är ju liksom vinter snart så.. Dags att plocka fram kamera och dunjacka igen!

Jag är verkligen dålig på att uppdatera. Verkligen dålig på att ha en blogg överhuvudtaget just nu.
Jag kan skylla på skolan och uppsatsen om smörblommor som skulle lämnats in förra veckan.

Jag hör min syster från köket, hur hon lyssnar på Beatles och sjunger med.
Sånt tycker jag är fint. Min syster sjunger fint.
Nu ska jag plugga engelska till provet imorgon. Om en stund ska jag gå till Klara och plugga matte.
Usch för allt skolarbete.



Maja

fridahs blickar (och ett nummer i fickan)

I lördags 6 september, var jag och mina vänner i Falun.
Anledningen till detta var Granny goes street, "sommarens sista festival".
Det var jättemysigt. Vi såg The Lance, The tallest man on earth, Kapten röd och majorerna, DLK och Billie the vision and the dancers.
Och så åt vi på mcdonalds, köpte strumpor, snodde plastpåsar ur kassorna på hemköp, målade läpparna röda i backspeglar och vi frös. Vi frös och vi frös och vi frös. Men vad gör egentligen det? Det var liksom jättemysigt endå.



Maja

Snart snart snart. nu är helvetet nära!(eller i alla fall skolstarten)