still I need your sway, because you always pay for it
and I, and I need your soul because your always soulful
and I and I need your heart, because your always in the right places.




Vad ska jag säga..
Tiden går, saker förändras.
Jag tror det är en himla bra sak att komma ihåg.

En dag kan allt kännas så oerhört bra. Man är så lycklig att man tror att man ska sprängas, det spelar liksom ingen roll om man skulle bli träffad av en komet, eller en atombomb. Inte så länge man håller den där special someone i handen.
Allt man gör får en glänsande färg och allt man tar i blir guld. Man glömmer att äta, man är helt okapabel till att sova och det känns som att känslan av oändligt liv kommer finnas kvar för alltid.
Man vet att man tillhör någon, och kommer att alltid göra.
Och det kommer man, till viss del.

Men det var ju det där med kärlek, oavsett hur stark och tålig den är, till en början.
Så faller den ofta platt en dag, och man inser att man inte riktigt tillhör längre.
Allt saknar plötsligt mening.
Allting.

Det är därför jag hatar kärleken.
Det är därför jag ibland hellre avstår.
För det gör alltid så jävla ont när man blir ensam igen,
och man lär sig aldrig till nästa gång,
man kommer aldrig ihåg.