still I need your sway, because you always pay for it
and I, and I need your soul because your always soulful
and I and I need your heart, because your always in the right places.




Vad ska jag säga..
Tiden går, saker förändras.
Jag tror det är en himla bra sak att komma ihåg.

En dag kan allt kännas så oerhört bra. Man är så lycklig att man tror att man ska sprängas, det spelar liksom ingen roll om man skulle bli träffad av en komet, eller en atombomb. Inte så länge man håller den där special someone i handen.
Allt man gör får en glänsande färg och allt man tar i blir guld. Man glömmer att äta, man är helt okapabel till att sova och det känns som att känslan av oändligt liv kommer finnas kvar för alltid.
Man vet att man tillhör någon, och kommer att alltid göra.
Och det kommer man, till viss del.

Men det var ju det där med kärlek, oavsett hur stark och tålig den är, till en början.
Så faller den ofta platt en dag, och man inser att man inte riktigt tillhör längre.
Allt saknar plötsligt mening.
Allting.

Det är därför jag hatar kärleken.
Det är därför jag ibland hellre avstår.
För det gör alltid så jävla ont när man blir ensam igen,
och man lär sig aldrig till nästa gång,
man kommer aldrig ihåg.

Klaras bild.


Idag är det första advent. Idag var det julmarknad här i leksand.
Varför kan jag inte se det? Varför kan det inte ge mig den där mysiga julkänslan?
Jag har ju verkligen väntat på den.

Det snöade idag, men allt jag kan se är blöta slaskiga vägar.
Inte vackra vita trädgårdar.
Nej, slaskiga äckliga gråa vägar.

Ingenting har jag gjort idag.
Eller jo, jag har sett på boston tea party hela dagen.
Filip och Fredrik är nog de enda som kan få mig på bättre humör när jag mår såhär.
Och kanske en kopp te. Och lussebullar.

Är det någon med idéer för saker som motverkar höstdepression får jättejättegärna höra av sig.
För just nu är jag bara så trög i huvudet. Trög av slaskigt grått vinterväder. Usch.





Maja

HEMSK VECKA.

Berättar närmare om den någon annan dag.
Imorgon blir hur som helst värsta mysdagen. Ska baka många onyttigheter tillsammans med vänner.
Egentligen hade jag och Alex planerat att dessutom ha snöbollskrig under kvällen,
men den planen sprack senast igår då all snön smälte bort.

Ikväll kanske jag åker hem till pappa,
eller också stannar jag här och ser på idol med min syster.
Hard choice. Nåväl, familj i första hand i vilket fall.

Nu ska jag och mamma göra riktiga köttbullar,
det är vad som gäller. Hata scan.


puss /Maja

Den värsta känslan som finns är otillräcklighet.
Just nu känner jag mig:
- ovärd
- slutkörd
- ivägen
- otillräcklig.

Men ord är bara ord.
Och imorgon är det måndag. Fy.




Igår var i alla fall jättetrevligt. Vi gick till konsum och köpte godis och chips,
sen gick vi hem till Fridah. Jag säger som Alex; ibland är det så roligt att bara prata.
På vägen hem fastnade jag och Alex i diskussioner kring ja, allt möjligt och stod i converse i typ 40 minuter ute i kylan.
Det resulterade i extremt frusna fötter.
Men det var faktiskt jättetrevligt. More talking to the world. Eller något haha.

usch. ond cirkel.
Jag måste gå och sova snart.
För jag måste gå upp jättetidigt imorgon för att börjar plugga och bli klar med naturkunskapen.
Men jag vill inte.
Så jag tänker "lite till" och går inte och lägger mig.
Det gör ju att jag kommer sova "lite längre" imorgon.
Vilket gör att jag kommer ha mindre tid att plugga.
Och usch, jag måste ju bli klar.

Jag är så oerhört trött, seg och oinspirerad idag.
Det jag egentligen skulle ägna hela mig helg åt var skolarbete,
men jag får verkligen inte någonting gjort.

Det är dags att jag tar tag i det och skriver den där uppsatsen som ska vara klar på måndag.
Det är dags att jag gör klart allt skolarbete.


..ikväll kanske.

Vill inte krypa hem
Igen, lurar jag mig själv med huvudet i sanden.

Detta inlägg vill jag tillägna min vän Amanda.
Hon är verkligen en av dom roligaste jag känner.

För några dagar sedan skulle hon hjälpa mig att skriva ett mail till sony ericssons kundservice.
När jag fick svar, såg det ut såhär:

priceless.

Amanda fyllde 16 år den 4:e november.
(jag hade för övrigt råkat lura henne med att hennes mormor fyllde år den 11:e,
vilket ju faktiskt var helt fel)
Den 4:e november var en tisdag, det vill säga den jobbigaste dagen på hela veckan.
Därför bakade jag, Klara och Alexandra, Amanda-muffins till henne dagen innan,
som vi nästa dag tog med till skolan.
Amanda och jag var girigast och åt mest, haha. Det är så det ska va.
Ska det vara, ska det vara på riktigt.
Hon var jättesöt, se själva:


Hon har en jättefin hatt som jag har lånat av henne, sen ja.. ganska länge.
Men hon ska få tillbaka den snart, jag lovar<3


En gång var hon jätterädd för min bror och hon brukar förväxla min syster med gamla tanter på stan.
En gång trodde jag att hennes pappa var en mördare.
Och en gång var hon blond och hade en jättesöt röd vit-prickig klänning.


Ibland är hon känd som tripple A, eller numer 4A.
Men för det mesta är hon bara väldigt väldigt söt (och givet älsklingselev hos språklärarna).


PUSS. Nu har vi varit vänner i mer eller mindre nio år,
och det är fortfarande lika roligt att sitta på en buss och lyssna på bra musik, typ Dylan, med dig



Maja

I really want you to really want me
but I really don't know if you can do that


Jag önskar jag kunde vara någon annan, någonting annat.
För det här räcker inte. Jag räcker inte, inte längre.