Att det är möjligt att konstant gråta i två timmar, det trodde jag inte.
Men idag såg jag I am Sam, igen, och det har bevisat för mig att det är möjligt att gråta i två timmar, konstant. Igen.
Det är helt sanslöst hur bra denna filmen är. Helt jävla sanslöst.

"Daddy, where does the sky end?"
"Let me see, let me see. I've never been there but they say it's somewhere near China."

"Are lady bugs only girls or are there boys too? And if there are, what are they called?"
"The Beatles."

<3